Kedjebrev

Hur många gånger har man inte förbannat dessa spam-kedjebrev som sprider sig som herpes över sajbervärlden..det kan vara allt ifrån att jorden skall gå under, vinna fantastiska priser eller något så katastrofalt att msn skall bli betaltjänst...(!) Hemska tanke... :) Jag brukar ta det som min plikt att göra allt för att bryta kedjan när jag får dessa brev..dock ej idag. Fick ett som enligt beskrivningen härstammar från Sydafrika, ett bildspel med olika beskrivningar av äkta värden - sådant som pengar inte kan köpa.. jag tyckte det var mycket tänkvärt - - speciellt när man inser att man blir utklassad i löneligan av bägge småglinen till systrar... ;) Det gör inget, det är de värda.

Resfeber

Jag sticker ifrån allt i imorgon.. Jag får umgås en vecka med en barndomskompis som har en syn på livet som gör mig glad, han känner sina drömmar - jagar ikapp och skjuter ner de..en efter en. Det är så livet skall ha levts, med ett helt troférum fyllt med minnen och drömmar... :)

Hängslen

Genom mitt liv har jag avundats personer som har förmågan att "bara vara", de som bara kan sakta falla bakåt och låta livet föra de dit de är ämnade att hamna. Jag har börjat hitta den känslan men det irriterar mig dock att det har tagit så lång tid. För mig har det alltid krävts en medveten satsning för att utvecklas i livet. Ett litet krig har alltid behövts utkämpas för att erövra stunder, minnen och erfarenheter. Det känns ungefär som att ovetandes ha fastnat med hänglena i brevlådan - man traskar på i godan ro längs ivets väg, när resoren nått sin fulla längd så rycks plötsligt ens fötter undan och man dras snabbt baklänges längs ack så välbekanta traktorspår med ansiktet i leran. Min förhoppning är att resoren en dag mattats och går av och istället för att ryckas tillbaka så slungas jag med samma kraft framåt. Då är allt slit trots allt inte är förgäves...belöningen har bara låtit vänta på sig. Visst, jag kommer troligtvis vara öm i ryggen ett tag efteråt, kanske får jag även bära med mig ett ärr ifrån snärte resten av livet. Men det gör mig ingenting, för det är väl faktiskt så att ärren finns där för att påminna oss om tider och platser när vi faktiskt kände, när vi faktiskt levde...när vi helt plötsligt blev avbrutna i vårt ifrågasättande och tvingades att för en stund "bara vara"...

Missade möten

Det slog mig idag, tänk alla fina människor som passerar förbi mitt framför näsan på mig utan att jag någonsin kommer att veta om det. Det finns personer i mitt liv som jag av en ren tillfällighet fått möjligheten att i alla fall till liten del lära känna. Bara tanken på att ha anlänt någon minut senare, att inte anmält sig till den där kursen, tackat nej till spelningen (!) eller helt enkelt istället bara stannat hemma väcker både en känsla av tacksamhet och ångest. Tacksamhet för alla dessa möten berikar mig, de är kylskåpsmagneter för tider och epoker i mitt liv...vissa påminner om tider då allt kändes rätt och lätt - andra om förändringar som både gjorde gott och ont. En ångestkänsla finns ändå kopplad till alla dessa möten...för trots att jag ett antal gånger haft turen att pricka precis rätt tid och tillfälle, så har jag ju på grund av detta missat någon och något som fanns där både minuten före och efter... I slutändan handlar det om att vara tacksam för det man har och det man åstadkommit, inte gräma sig över det man precis missat - men om de människor jag precis missat är av samma kaliber som de jag precis träffat, så kan jag inte låta bli att känna mig lite sorgsen.Ikväll är det melodifestivalen, hoppas äkta talang och låtkvalité får bli avgörande i denna deltävling...You'll never know...miracles happen.. :)J