fredag 8 januari 2010

Shandi, please..

Måste erkänna att jag faktiskt gömde mig på mitt lilla rum under förmiddagen idag. Anlände visserligen sent inatt och var ganska seg, men det fanns en pirrande magkänsla som gjorde att jag inte riktigt kände mig trygg nog att våga mig en trappa ner. För närvarande är jag inneboende hos Frida och Nick, som bor ovanpå den pub som de driver - puben som jag kommer att jobba i under våren. Kändes säkrare att ta de första trevande stegen med Frida närvarande, så jag väntade in henne. Det är en liten skum känsla, att vara ny och helt okunnig, i ny miljö och kultur. På hemmaplan har man vuxit sig kanska kaxig, på ett bra sätt - eftersom man är trygg och vet så väl hur världen omkring en fungerar. Man kan även gå så långt att man, med viss framgång, kan förutspå och planera sin kommande verklighet. Den känsla av liten- och osäkerhet som infinner sig när man lämnar tryggheten och beger sig in i något som man inte själv har full kontroll över är skrämmande, jag har känt den tidigare och kände så väl igen den under förmiddagen. I en vardag av överflöd, där man är van att själv påverka och i viss mån även skapa sin verklighet skapas ett beroende, det blir väldigt tydligt när man helt plötsligt inte längre håller i tyglarna utan måste förlita sig på någon annan att visa vägen och hålla handen. Trots att jag flera gånger i mitt liv kastat mig ut i denna osäkerhet så känns den lika ny och äkta även denna gång - jag var mycket nervös när jag passerade svängdörren bakom baren och insåg att det var dags att möta blickar och ta risker igen. Men jag inser såhär efter ett halvt shift (visserligen bara som extrahjälp) i en äkta och välfylld engelsk pub att det är just den känslan som jag behöver söka upp med jämna mellanrum...jag tror faktiskt alla behöver det...men på olika sätt och i olika grad. Människan är en komplicerad varelse, men som jag ser det är vi ändå på ett sätt mycket simpla - vi är som mest stolta och nöjda med oss själva när vi tagit oss igenom något som vi tvekade på att vi skulle klara av. När jag snabbt skummar igenom vad jag skriver så inser jag att det på många sätt låter "pretto", men vad jag menar är att man behöver inte korsa en öken eller bestiga ett alldeles för högt berg för att utmana sig själv, en pilgrimsresa kan faktiskt bara bestå av en promenad runt huset... Nu sova


Location:Esher,Storbritannien

torsdag 7 januari 2010

En annan del av Arlanda


I väntan på flight så har jag via Tv4play upptäckt programmet "en annan del av Köping". Sjukt härliga o roliga personer, så välproducerat att det har Svt-feeling! Tobbe är ju kung! Förövrigt smakar Carlsberg på tapp bra även i gaten på ARN.

I'm out




- Posted using my iPhone

Mobilblogg no.1

Yo! Har just upptäckt att det går fin, fint att blogga via iPhonen - lycka! Ombokad igen..men fick ha kvar rummet, har riggat upp studion och tänkte spela in ett par låtideer. Compact living är även portabelt nuförtiden - right up my alley. :)



- Posted using my iPhone

Location:Radisson, Arlanda

onsdag 6 januari 2010

Travel bugs

Jaha, då är äventyret igång då. Det 3 kolli stora flyttlasset har gått från Örebro, mot London och något helt nytt och obekant. Allt har gått väldigt fort, jag bestämde mig ju egentligen i början av november att detta verkligen skulle ske. Det har dock känts väldigt lätt allting efter att jag tog beslutet att göra något annat ett tag. Alla har liksom bara flytit på... förutom att jag hade den otroligt turen att med hjälp av en bekant få hjälp med jobb och boende, så gick det även väldigt lätt att hyra ut lägenheten i andra hand, tjänstledigt från jobbet, bilen ulånad..ja, det är tusen och en småsaker som bara "löst" sig..vilka alla för sig hade kunna innebära både huvudbry och verkliga problem. Det är skönt när någonting bara händer..faller på plats av sig själv..man hinner inte ens med att analysera sönder det. :) Jag har även haft en underbar tid i och med att jag fick flytta in med två hjärtevänner och vara "källargubbe" under en månad - en härlig månad som jag aldrig kommer glömma eftersom även den kändes SÅÅ bra. Tack vare ett långt jullov (lärare vet ni) så har jag har även fått möjlighet att umgås lite mer med fler personer som betyder mycket för mig.. den underbara Famljen Blond på Brickeberget, Slowhand, Frosty McBeard..för att nämna några. Jo, så det har liksom varit toppen allt...fram tills idag. Resfebern slog till när jag vaknade, kändes helt plötsligt väldigt konstigt att åka ifrån allting som jag trivs så bra med. Det är klart att man som 33-åring inte förevigt kan vara en jullovande inneboende i en småbarnsfamilj..men för en stund önskade jag att jag kunde fortsätta en liten stund till åtminstone..

Nu är jag iallafall ivägflugen, dock inte än på en pittoresk pub i utkanten av London..tvåbäddars svit på Radisson iväntan på ersättningsflyget - efter två inställda flyg..en jämrans massa vänta..ombokningar och diverse bagagetrassel.. Fast det är klart..en minibarcarlsberg och påse Gott & Blandat senare så måste jag ju säga att jag mått sämre. :)