fredag 8 januari 2010

Shandi, please..

Måste erkänna att jag faktiskt gömde mig på mitt lilla rum under förmiddagen idag. Anlände visserligen sent inatt och var ganska seg, men det fanns en pirrande magkänsla som gjorde att jag inte riktigt kände mig trygg nog att våga mig en trappa ner. För närvarande är jag inneboende hos Frida och Nick, som bor ovanpå den pub som de driver - puben som jag kommer att jobba i under våren. Kändes säkrare att ta de första trevande stegen med Frida närvarande, så jag väntade in henne. Det är en liten skum känsla, att vara ny och helt okunnig, i ny miljö och kultur. På hemmaplan har man vuxit sig kanska kaxig, på ett bra sätt - eftersom man är trygg och vet så väl hur världen omkring en fungerar. Man kan även gå så långt att man, med viss framgång, kan förutspå och planera sin kommande verklighet. Den känsla av liten- och osäkerhet som infinner sig när man lämnar tryggheten och beger sig in i något som man inte själv har full kontroll över är skrämmande, jag har känt den tidigare och kände så väl igen den under förmiddagen. I en vardag av överflöd, där man är van att själv påverka och i viss mån även skapa sin verklighet skapas ett beroende, det blir väldigt tydligt när man helt plötsligt inte längre håller i tyglarna utan måste förlita sig på någon annan att visa vägen och hålla handen. Trots att jag flera gånger i mitt liv kastat mig ut i denna osäkerhet så känns den lika ny och äkta även denna gång - jag var mycket nervös när jag passerade svängdörren bakom baren och insåg att det var dags att möta blickar och ta risker igen. Men jag inser såhär efter ett halvt shift (visserligen bara som extrahjälp) i en äkta och välfylld engelsk pub att det är just den känslan som jag behöver söka upp med jämna mellanrum...jag tror faktiskt alla behöver det...men på olika sätt och i olika grad. Människan är en komplicerad varelse, men som jag ser det är vi ändå på ett sätt mycket simpla - vi är som mest stolta och nöjda med oss själva när vi tagit oss igenom något som vi tvekade på att vi skulle klara av. När jag snabbt skummar igenom vad jag skriver så inser jag att det på många sätt låter "pretto", men vad jag menar är att man behöver inte korsa en öken eller bestiga ett alldeles för högt berg för att utmana sig själv, en pilgrimsresa kan faktiskt bara bestå av en promenad runt huset... Nu sova


Location:Esher,Storbritannien

4 kommentarer:

  1. Jag ser fram mot fler funderingar och inlägg!

    SvaraRadera
  2. Anonym17:45

    bara den som är modig och älskar livet...slänger sig ut som du. Kommer själv ihåg känslan du har, ryser och myser.....kram jenny lindahl

    SvaraRadera
  3. Anonym20:43

    Hej Johan!
    Skönt att du är på plats. Själv har jag ju jullov tills efter sommaren, då jag hoppas vi ses. Take care!
    Kram Cathrin

    SvaraRadera
  4. Anonym21:14

    Hej!
    Kul att få läsa och få del av dina tankar.Du skriver väldigt bra och det skapar en nyfikenhet vad som komma skall.
    Lycka till i England o med ditt sökande i livet.
    Mvh Frank i Örebro

    SvaraRadera