Kulisser

Ibland säger en bild mer än tusen ord. Precis som en kuliss kan förändra känslan och inriktningen på en hel föreställning så kan en föreställning om oss själva helt förändra både vår självbild och självkänsla. På samma sätt som en kuliss kan på håll kan ge ett gediget intryck så kan även vår uppfattning om oss själva kännas odiskutabel och oföränderlig - men lyckas man genom goda kontakter få tag i biljetter till de första bänkraderna så kan man dock se att det endast är spännpapper och tunna reglar som uppgör bilden och uppfattningen.

Offside i målgården

Ibland får man en stenhård rak "puck" ...och fastän man sakta skrinnat väntandes på en pass så önskar man att man kunde få vänta på nästa...kanske är den lite mjukare slagen.. Ja..man hinner tänka mycket under den där korta tiden som trissan förflyttar mot klubban.. Det är grymt att inse att passen är på väg..om inte jag ser till att ta emot den så är risken stor att motståndaren får övertaget, kontrar och gör mål.. då väntar en längre bänkning... Ibland är livet tufft som en hockeymatch.. Det gäller att kämpa, kriga, tacklas och vägra vika ner sig... man vinner inga matcher i avbytarbåset....

Kepslyft

När jag nu åkte till NY så trodde jag att besöket denna gång skulle cementera min önskan/vilja att lämna Sverige för ett liv i USA. Ända sedan tonårstiden har det känts som att det bara är en tidsfråga innan flyttlasset skall gå...och på ett sätt har det fått mig att må dåligt. Jag har liksom alltid känt att det finns något annat, något mer som jag borde göra...någonstans som väntar på mig..jag har alltid i tanke och handling varit påväg någon annanstans...Nu blev det inte så.. Istället för en resa där denna känsla stärktes så fick jag en stark inlevelse om det nog inte allt behöver vara på det viset. Mitt liv finns här, mitt liv ÄR just allting som jag är egentligen är så fantastiskt stolt över att får närvara i och ta del av. Jag besökte en barndomsvän, som jag som på så många sätt ser upp till, som är en ynnest att få ha som vän.. en sådan person där det hela tiden känns som man sågs igår - allt är liksom bara så lätt. Jag har varit hemma två dagar nu..nja, en egentligen. På den tiden har jag hunnit att träffa fler av mina närmaste vänner...och jag inser snabbt att av någon anledning är jag välsignad med att vara omgiven med personer med samma egenskaper som vännen jag just besökt. Nu är det inte så att jag gått och blivit religiös, även om det kan låta så..(vi har diskuterat/dissikerat svenska skenheligheten ikväll..kanske därför inlägget har en smått "andlig" touch..) nä, det känns bara skönt att känna att jag tror att jag trots allt är där jag tror jag är ämnad att vara... Omgiven av människor som ger och låter mig ge, som jag kan vara trygg med att låta mig vara, tycka och känna det som jag för tillfället känner. Det är så jävla lätt att ta saker och ting förgivet, hur slitet det uttalandet än kan låta... Men det är faktiskt ok.. I dagens Sverige är det på något sätt ok att för stunden glömma bort det som ligger oss närmast om hjärtat..för vi är FÖR trygga.. så tycker jag iallafall.. Det är ok därför att jag tror att det är oundvikligt. Livet kommer dock vid tillfälle att påminna oss om vad som vi verkligen värdesätter och bryr oss om..har vi tur så blir det med en försiktig knack på axeln..och är vi inte så tursamma så får vi aldrig igen chansen att personligen visa/säga vad vi egentligen tycker och känner.. Med detta blogginlägg vill jag bara säga till både min biologiska och icke biologiska familj - ni är mitt liv och jag är tacksam att just ni finns i mitt liv.

Kedjebrev

Hur många gånger har man inte förbannat dessa spam-kedjebrev som sprider sig som herpes över sajbervärlden..det kan vara allt ifrån att jorden skall gå under, vinna fantastiska priser eller något så katastrofalt att msn skall bli betaltjänst...(!) Hemska tanke... :) Jag brukar ta det som min plikt att göra allt för att bryta kedjan när jag får dessa brev..dock ej idag. Fick ett som enligt beskrivningen härstammar från Sydafrika, ett bildspel med olika beskrivningar av äkta värden - sådant som pengar inte kan köpa.. jag tyckte det var mycket tänkvärt - - speciellt när man inser att man blir utklassad i löneligan av bägge småglinen till systrar... ;) Det gör inget, det är de värda.

Resfeber

Jag sticker ifrån allt i imorgon.. Jag får umgås en vecka med en barndomskompis som har en syn på livet som gör mig glad, han känner sina drömmar - jagar ikapp och skjuter ner de..en efter en. Det är så livet skall ha levts, med ett helt troférum fyllt med minnen och drömmar... :)

Hängslen

Genom mitt liv har jag avundats personer som har förmågan att "bara vara", de som bara kan sakta falla bakåt och låta livet föra de dit de är ämnade att hamna. Jag har börjat hitta den känslan men det irriterar mig dock att det har tagit så lång tid. För mig har det alltid krävts en medveten satsning för att utvecklas i livet. Ett litet krig har alltid behövts utkämpas för att erövra stunder, minnen och erfarenheter. Det känns ungefär som att ovetandes ha fastnat med hänglena i brevlådan - man traskar på i godan ro längs ivets väg, när resoren nått sin fulla längd så rycks plötsligt ens fötter undan och man dras snabbt baklänges längs ack så välbekanta traktorspår med ansiktet i leran. Min förhoppning är att resoren en dag mattats och går av och istället för att ryckas tillbaka så slungas jag med samma kraft framåt. Då är allt slit trots allt inte är förgäves...belöningen har bara låtit vänta på sig. Visst, jag kommer troligtvis vara öm i ryggen ett tag efteråt, kanske får jag även bära med mig ett ärr ifrån snärte resten av livet. Men det gör mig ingenting, för det är väl faktiskt så att ärren finns där för att påminna oss om tider och platser när vi faktiskt kände, när vi faktiskt levde...när vi helt plötsligt blev avbrutna i vårt ifrågasättande och tvingades att för en stund "bara vara"...

Missade möten

Det slog mig idag, tänk alla fina människor som passerar förbi mitt framför näsan på mig utan att jag någonsin kommer att veta om det. Det finns personer i mitt liv som jag av en ren tillfällighet fått möjligheten att i alla fall till liten del lära känna. Bara tanken på att ha anlänt någon minut senare, att inte anmält sig till den där kursen, tackat nej till spelningen (!) eller helt enkelt istället bara stannat hemma väcker både en känsla av tacksamhet och ångest. Tacksamhet för alla dessa möten berikar mig, de är kylskåpsmagneter för tider och epoker i mitt liv...vissa påminner om tider då allt kändes rätt och lätt - andra om förändringar som både gjorde gott och ont. En ångestkänsla finns ändå kopplad till alla dessa möten...för trots att jag ett antal gånger haft turen att pricka precis rätt tid och tillfälle, så har jag ju på grund av detta missat någon och något som fanns där både minuten före och efter... I slutändan handlar det om att vara tacksam för det man har och det man åstadkommit, inte gräma sig över det man precis missat - men om de människor jag precis missat är av samma kaliber som de jag precis träffat, så kan jag inte låta bli att känna mig lite sorgsen.Ikväll är det melodifestivalen, hoppas äkta talang och låtkvalité får bli avgörande i denna deltävling...You'll never know...miracles happen.. :)J