Panta rei allt the way!

"Inne i ett stim", "sjumilastövlar" eller "smooth sailing"... alla begrepp som bra beskriver vad jag känner för tillfället. Vet inte om jag någonsin känt som jag känner just nu, lite som ett barn dagen innan Julafton...jag vill skynda mig att somna på kvällen för att jag snabbare ska få möjlighet att möta nya dagen - som barn, fylld av önskan av hårda paket...nu mjuka, men dock ack så betydelsefulla.

Guten nach, Ssschweden... :)

Sajberspejs-Don Quijote

Ibland undrar jag vad som är viktigast, själva utgången av alla fighter eller är om det är figherna i sig själva som skapar meningsfullhet och tillfredsställelse. Då menar jag inte fysiska handgemäng, utan mer de vardagsslagsmål som vi har med andra ex i form av diskussion, egna parterrlägen som huruvida vi ska gå iväg med sopsorteringen idag eller mer personliga huvudbryderier om livet. Vilar man för en stund i tanken om att det inte är målet som är det viktigaste utan att det är vandringen, hur krokig och backtrackande den än kan verka, är det som verkligen betyder något, så faller alla målbilder och facit om hur livet bör se ut vid vissa tillfällen. Människans utveckling vilar till stor grund på att vi väljer att ordna in oss en samhällsstruktur där vi på olika sätt hjälper varandra att vara så effektiva som vi bara kan. Detta funkar eftersom människan på de flesta sätt är ett flockdjur som inte har några problem med att delegera ansvar, inte ens när det kommer till så viktiga saker som omsorg om våra egna barn eller vård av av släkt och vänner. Allt det positiva vi får ut av denna effektivisering gör att vi, om vi inte jobbar på att inte göra det, förlorar vår indivualitet - vi är fortfarande fria att välja dock sätter kollektivet upp oskrivna regler för hur "livet" ser ut. Dessa kommer för alltid vara oskrivna, men de är ändå svåra att värja sig ifrån, varje tidsålder har sin "norm och trend" - just nu är det sk "lattepäron" som sätter trenden i föräldravärlden (förklaring på begreppet kan ges vid önskan). Jaha, what's your point undrar ni som läser nu... ja, jag vet inte riktigt. Jo, vi skall fortsätta att slåss mot våra väderkvarnar, de fungerar som grundmarkeringar i farleder och blir punkter som vi kan relatera och navigera utifrån. De hjälper oss att förstå var vi är/var för tillfället, de är inte är inte mållinjer som skall tävlas att nås.

Sing Haleluuuyeaaaaah

Jaha, lördag...14.10..solen har precis hittat fönster nummer två i sovrummet..jag lyssnar på amerikanskt radioskval som, om jag inte vore 32 och mogen, hade dissat bara för sakens skull. Man måste inte alltid skjuta först av ren princip, det är något som slagit mig de sista åren...man missar minst genom att låta första krutröken lägga sig innan man trycker av.

Kulisser

Ibland säger en bild mer än tusen ord. Precis som en kuliss kan förändra känslan och inriktningen på en hel föreställning så kan en föreställning om oss själva helt förändra både vår självbild och självkänsla. På samma sätt som en kuliss kan på håll kan ge ett gediget intryck så kan även vår uppfattning om oss själva kännas odiskutabel och oföränderlig - men lyckas man genom goda kontakter få tag i biljetter till de första bänkraderna så kan man dock se att det endast är spännpapper och tunna reglar som uppgör bilden och uppfattningen.

Offside i målgården

Ibland får man en stenhård rak "puck" ...och fastän man sakta skrinnat väntandes på en pass så önskar man att man kunde få vänta på nästa...kanske är den lite mjukare slagen.. Ja..man hinner tänka mycket under den där korta tiden som trissan förflyttar mot klubban.. Det är grymt att inse att passen är på väg..om inte jag ser till att ta emot den så är risken stor att motståndaren får övertaget, kontrar och gör mål.. då väntar en längre bänkning... Ibland är livet tufft som en hockeymatch.. Det gäller att kämpa, kriga, tacklas och vägra vika ner sig... man vinner inga matcher i avbytarbåset....

Kepslyft

När jag nu åkte till NY så trodde jag att besöket denna gång skulle cementera min önskan/vilja att lämna Sverige för ett liv i USA. Ända sedan tonårstiden har det känts som att det bara är en tidsfråga innan flyttlasset skall gå...och på ett sätt har det fått mig att må dåligt. Jag har liksom alltid känt att det finns något annat, något mer som jag borde göra...någonstans som väntar på mig..jag har alltid i tanke och handling varit påväg någon annanstans...Nu blev det inte så.. Istället för en resa där denna känsla stärktes så fick jag en stark inlevelse om det nog inte allt behöver vara på det viset. Mitt liv finns här, mitt liv ÄR just allting som jag är egentligen är så fantastiskt stolt över att får närvara i och ta del av. Jag besökte en barndomsvän, som jag som på så många sätt ser upp till, som är en ynnest att få ha som vän.. en sådan person där det hela tiden känns som man sågs igår - allt är liksom bara så lätt. Jag har varit hemma två dagar nu..nja, en egentligen. På den tiden har jag hunnit att träffa fler av mina närmaste vänner...och jag inser snabbt att av någon anledning är jag välsignad med att vara omgiven med personer med samma egenskaper som vännen jag just besökt. Nu är det inte så att jag gått och blivit religiös, även om det kan låta så..(vi har diskuterat/dissikerat svenska skenheligheten ikväll..kanske därför inlägget har en smått "andlig" touch..) nä, det känns bara skönt att känna att jag tror att jag trots allt är där jag tror jag är ämnad att vara... Omgiven av människor som ger och låter mig ge, som jag kan vara trygg med att låta mig vara, tycka och känna det som jag för tillfället känner. Det är så jävla lätt att ta saker och ting förgivet, hur slitet det uttalandet än kan låta... Men det är faktiskt ok.. I dagens Sverige är det på något sätt ok att för stunden glömma bort det som ligger oss närmast om hjärtat..för vi är FÖR trygga.. så tycker jag iallafall.. Det är ok därför att jag tror att det är oundvikligt. Livet kommer dock vid tillfälle att påminna oss om vad som vi verkligen värdesätter och bryr oss om..har vi tur så blir det med en försiktig knack på axeln..och är vi inte så tursamma så får vi aldrig igen chansen att personligen visa/säga vad vi egentligen tycker och känner.. Med detta blogginlägg vill jag bara säga till både min biologiska och icke biologiska familj - ni är mitt liv och jag är tacksam att just ni finns i mitt liv.

Kedjebrev

Hur många gånger har man inte förbannat dessa spam-kedjebrev som sprider sig som herpes över sajbervärlden..det kan vara allt ifrån att jorden skall gå under, vinna fantastiska priser eller något så katastrofalt att msn skall bli betaltjänst...(!) Hemska tanke... :) Jag brukar ta det som min plikt att göra allt för att bryta kedjan när jag får dessa brev..dock ej idag. Fick ett som enligt beskrivningen härstammar från Sydafrika, ett bildspel med olika beskrivningar av äkta värden - sådant som pengar inte kan köpa.. jag tyckte det var mycket tänkvärt - - speciellt när man inser att man blir utklassad i löneligan av bägge småglinen till systrar... ;) Det gör inget, det är de värda.